Orsaker till cancer

I det här inlägget vill vi berätta om hur det går till när en normal cell blir en cancercell och vilka inre och yttre riskfaktorer som påverkar uppkomsten av cancer.

Vår arvsmassa, vilket motsvarar den totala mängden DNA, finns i var och en av kroppens celler. Generna, som man kan säga fungerar som en slags mall (kodar) för att bilda proteiner, utgör en mindre del av arvsmassan.

Varje gång en cell delar sig så kopieras cellens DNA, vilket kallas för replikation. Under denna process blir det ibland fel så att den nya DNA-sekvens som bildas skiljer sig från den ursprungliga. Vissa gener kodar för proteiner vars funktion bland annat är att laga fel i DNA eller att förhindra att celler med felaktigt DNA fortsätter att dela sig. Dessa gener kallas för tumörsupressorgener och de är speciellt viktiga för att förhindra cancerutveckling. Ibland kommer dock cellerna att lyckas ”smita undan” från de kontrollfunktioner som finns, vilket ger upphov till en cell vars DNA skiljer sig från ursprungscellen. Förutom tumörsupressorgener finns det gener som när de skadas kan stimulera cancerceller att växa. Dessa gener kallas för onkogener.

Oftast har det inte någon jättestor betydelse att det sker en skada i DNA på grund av att majoriteten av vårt DNA inte kodar för gener. Därmed är sannolikheten större att felet hamnar på en plats där det inte finns en gen. Ibland kommer dock felet hamna i en gen, som i värsta fall kan vara en tumörsupressorgen (eller onkogen), vilket kan leda till att ett fungerande protein inte kan bildas från den genen. I och med vi har två kopior av samma gen så kommer cellen dock via den andra kopian att kunna bilda ett protein (illustreras av cirkel 1B). Vid ärftlig cancer kommer ett motsvarande fel i en gen som är viktig för cancerutveckling att finnas i alla kroppens celler (illustreras av gul cirkel 2A), inklusive könscellerna. Du kan läsa mer om hur cancer ärvs i ett tidigare inlägg.

I takt med att cellen som innehåller ett DNA-fel delar sig ökar risken för att den andra kopian av genen skadas. Vid ärftlig cancer, där alla kroppens celler innehåller samma fel, är sannolikheten för att någon cell kommer att råka ut för att den andra kopian av genen skadas (illustreras av röd cirkel i figur 1) högre. När båda kopiorna av en gen skadats kan cellen få nya egenskaper, exempelvis så kan den undgå programmerad celldöd (apoptos) eller bli sämre på att laga DNA. Som ett resultat av detta ökar sannolikheten för att det bildas fel i andra tumörsupressorgener, vilket när det sker ökar risken för att cellen till slut får alla de egenskaper som krävs för att den ska bli en cancercell.

Så här lång i texten har vi beskrivit fel i DNA som ett resultat av att DNA kopieras vid celldelning. Denna process har vi inte någon möjlighet att påverka och cancer som uppstår på grund av celldelning anses därför orsakas av slump/otur. Ju fler gånger en cell delar sig, desto större är risken för att det uppstår fel. Detta är anledningen till att ålder är en av de viktigaste riskfaktorerna för cancer. Men det finns andra faktorer som kan orsaka fel i DNA och detta är faktorer som kan påverkas eller delvis påverkas. Bland forskare finns det en viss oenighet om hur stor andel som vi inte kan påverka (slump/otur) och hur stor andel som vi kan påverka. Grundmekanismen till varför cancer uppstår, det vill säga att det uppstår fel i DNA som ger cellen nya funktioner, är dock densamma oavsett om celldelning eller yttre riskfaktorer är orsaken.

I en uppmärksammad studie från 2015 uppskattades andelen cancer som orsakas av slump/otur till 70 procent1. I en senare studie uppskattades andelen som orsakas av slump/otur istället till mellan 10 och 40 procent, medan den del som kan påverkas eller delvis påverkas uppskattades till mellan 60 och 90 procent2. I dagsläget är konsensus att den andel som orsakas av yttre riskfaktorer, och därmed kan påverkas eller delvis påverkas, är omkring 50 procent3.

Att rökning ökar risken för lungcancer, att UV-strålning ökar risken för hudcancer och att vissa virus och bakterier ökar cancerrisk (t.ex. HPV och livmoderhalscancer eller Helicobacter pylori och magsäckscancer) har visats i många studier. Här har man som individ en stor möjlighet att påverka sin cancerrisk genom att inte röka eller sola. Vissa cancerformer är vanligare i vissa delar av världen, vilket bland annat förklaras av att förekomsten av vissa infektionssjukdomar är högre i dessa länder. Detta går att påverka delvis, dock inte alltid av den enskilda individen. Vid en ärftlig medfödd risk för vissa cancerformer har yttre faktorer en stor påverkan för den individuella risken, som exempelvis UV-strålning vid ärftligt malignt melanom.

Sammantaget har vi som individer, och som samhälle, troligtvis en stor möjlighet att påverka och förebygga vår risk för cancer. Att identifiera personer med en ärftligt ökad risk för cancer är en viktig faktor för cancerprevention och du kan läsa mer om de olika ärftliga cancerformerna på vår blogg.

 

Anna Hellquist, Genetisk vägledare på iCellate Medical AB samt Medicine Doktor i Cell- och Molekylärbiologi

 

Referenser

  1. Tomasetti C, Vogelstein B. Variation in cancer risk among tissues can be explained by the number of stem cell divi- sions. Science. 2015;347:78-81.
  2. Wu S, Zhu W, Thompson P, Hannun YA. Evaluating intrinsic and non-intrinsic cancer risk factors. Nat Commun. 2018 Aug 28;9(1):3490. doi: 10.1038/s41467-018-05467-z. PMID: 30154431; PMCID: PMC6113228.
  3. Pelosi E, Castelli G, Testa U. Understanding mechanisms of cancer initiation and development supports the need for an implementation of primary and secondary cancer prevention. Ann Ist Super Sanita. 2019 Oct-Dec;55(4):371-379. doi: 10.4415/ANN_19_04_11. P